Jag måste bara skriva av mig!
Jag har något som gnager i mig som gör mig både ledsen och arg och det är att mötas av otrevliga ord utan någon anledning. 

Här om dagen var jag, min sambo och Alicia in till stan för att överaska Alicias gammelfarmor som är 90 år med att lussa lite för henne. Vi hade pratat ihop oss med några andra släktingar till min sambo för att det skulle bli ett litet luciatåg. 

Under besöket möts jag av frågan "var ska ni vara i jul?" och jag svarar att vi ska vara hos mina föräldrar på julafton. Då möts jag av "ja jag hörde det, att hela Hampus familj skulle till er också". I mitt huvud snurrar det då något i stil
med "va fan frågar du för då" men utan att jag hinner säga något får jag detta kastat i ansiktet "det som är negativt med att du och Hampus blev tillsammans är att vi aldrig får fira jul med honom och hans familj nu när du kommit in i bilden, jag tyckte det var så mysigt när alla var hemma hos oss på julafton"... Jag blir helt ställd och det måste hon ha sett på mitt ansiktsuttryck för då försöker hon rädda upp det med "men det är det enda som är negativt", som om det skulle ha gjort saken mycket bättre. Jag är tyst en stund medan jag försöker hitta ord att svara henne med, under tiden blir det sådär jobbigt tyst och jag tycker att stämningen känns jobbig och stressad. Tillslut försöker jag försvara mig genom att säga något i stil med att jag inte vill sitta ensam ute i skogen hos någon som inte har några jul traditioner och att det är därför jag sett till att Hampus familj blivit inbjuden att fira med oss (så att ingen blir ensam på julafton). Jag tyckte att det var en bra lösning för mig och Hampus efter som att ingen då behöver välja bort sin familj på julafton. Den här lösningen har fungerat jätte bra för oss dom jular vi haft tillsammans. 

Jag har inte haft en aning om hur Hampus har firat sina jular innan jag kom in i bilden och när jag frågat honom har han svarat att dom inte har några speciella traditioner. Jag har då försökt lösa jularna så att alla parter ska bli nöjda, men det går tydligen inte.. 

Jag har nu gått och grubblat på det här ett tag för att hitta vad jag skulle gjort annorlunda för att slippa bli bemött på detta otrevliga vis. Jag funderar på vad det är för fel på mig som alltid hamnar i dessa situationer men just den här gången har jag svårt att se varför jag fick detta kastat i ansiktet. Hon kunde ju bara provat med att bjuda in Hampus familj till deras julfirande så kanske chansen att hon fick sin jul dom hon vill ha den ökade. 

Trots att jag har svårt att se mitt fel i detta kan jag inte sluta tänka att det måste vara något fel på mig, att det måste vara jag som bjuder upp till att folk kastar skulden på mig.. Jag kan bara inte fullt ut tänka att det inte är mitt fel och släppa det efter som det är mitt problem att jag ofta hamnar där. 

Kul att ha barn med en kock, idag åkte han till jobbet och vi kommer ses igen på fredag kväll.

 Dom har extremt mycket på jobbet den här veckan och han måste därför jobba långpass. Han har dessutom 4 timmars resväg om dagen (när han åker kommunalt), så det blir gärna så att han sover över på jobbet för att överhuvudtaget få någon sömn innan det är dags att börja jobba igen. 

Jag får helt enkelt prova på hur det är att vara ensamstående förälder. Eller i alla fall känns det så ibland. Extremt ensamt och tröttsamt skulle jag vilja sammanfatta det. 

Det är bara att försöka fokusera och se fram emot julledigheten som stundar.  

Igår fick jag min första timme egentid sen Alicia kom för 3 månader sen. Mamma ställde upp som barnvakt en stund. Det var så fruktansvärt skönt att få komma bort och vara något annat än mamma för en liten stund. Jag passade på att träna lite på gymmet, vilket jag inte kunnat gjort sen innan jag blev gravid, på grund av illamående och fruktansvärd foglossning. Så idag kan vi snacka om träningsvärk!! Höll knappt på att ta mig ur sängen imorse.

Fick ett mejl där det stod "Börjar du längta efter att träffa vänner igen? Om du har mjölkat ur bröstmjölk kan den andra föräldern ge barnet en flaska, så att du kan få lite tid för dig själv"

Ha ha ha kul skämt!!!!

Det förutsätter ju både att barnet tar flaska och att den andra föräldern är hemma ibland.

Vi använde en calma flaska när jag låg i barnsängsfeber efter förlossningen. Det är en flaska som nappen ska likna att suga på ett bröst. Vilket betyder att barnet måste jobba upp ett vacum i flaskan innan det kommer någon mat. Detta fungerade jätte bra när hon bara var några veckor gammal, men när jag slutade med antibiotikan övergick jag till att bara amma igen och här om dagen provade jag att mata med flaska igen. Det var ingen rolig historia Alicia blev helt galen när hon nu inte längre lyckas få ut någon mat ur flaskan. Jag provade då att ge henne mjölk i en vanlig flaska vilket gick lite bättre, men långt ifrån problemfritt. Nu har vi börjat öva på att dricka en liten slurk ur flaska varje dag för att den ska vara möjligt att ta in barnvakt när jag behöver avlastning. Min sambo alltså Alicias pappa jobbar gör tillfället extremt mycket så honom ser vi knappt röken av och det resulterar också i att jag blir väldigt mycket ensam om dagarna. Det kan därför vara väldigt skönt att få lite avlastning nån gång, så att jag kan få vara någonting annat än mamma för en liten stund.

Natten har varit lika lugn som vanligt. Alicia sover sina 9 timmar i sträck och jag vaknar med jämna mellanrum och kollar att hon andas. När ska detta mönster sluta egentligen? När ska man kunna slappna av så pass att jag också kan få sova 9 timmar? Det är så underbart att vara mamma till lilla Alicia så att det känns som om vi bara har henne till låns. Hon sover hela nätterna, amningen har gått jätte bra, hon växer så att det knakar och är ständigt pigg och glad. En helt underbar liten tjej, jag har verkligen ingenting att beklaga mig över och därför inbillar jag mig att vi bara har henne till låns!